Hör nu upp govänner, för jag antar att även ni har trökiga hussar och mattar som ska vårstöka i trädgården. Jag gillar att vårstöka, men min matte säger att hon sköter grävandet och att jag ska titta på, typ. Haha, alldeles som att jag inte skulle kunna gräva rätt. Jag är världsbäst på att gräva. För att mattar och hussar inte ska komma på en när man gräver, gäller det att välja rätt tillfälle. Tex när de ska göra något där man inte får vara i vägen, typ om de målar eller så. I dag var det en sådan dag.  

1. Välj en plats nära matte, sådär så hon ser dig litegrann, eller hör dig.

2. Ta en pipleksak som du gillar och pip i den så hon tror att du gör just det...ligger och piper, för då blir hon lugn
    och tror att hon har koll på läget....

3. GRÄV, gräv utav bara sjutton mellan pipena. När hon tittar till dig, lägg dig framför hålet, titta på din matte
    med snälla ögon och bit i pipen.

4. När du fått lite storlek på hålet, kan du lägga pipen i hålet. Då kan du både gräva och trycka till pipen med
    jämna mellanrum. HAHA, lätt som en plätt. Lycka till alla smarta kromisar

MIN GROP                         HÄR JOBBAR JAG            PIPEN                        KOMBO, GRÄV O PIP

 

 

Man blir rätt trött av trädgårdsarbete och trots att min matte är lättlurad, så är det helt OK och ta en powernap hos henne

 

Jag har varit i paradiset. Jajamänsan, det har jag. Matte kallade det för skogen, men jag kallar det paradiset. Ojojoj, vilket ställe. Massor med med spring- och krypaunderställen, kottar, pinnar, ja hur mycket grejor som helst. Vatten fanns där också, Det var både lite spännande och värt att prova. Kallt och blött var det, så jag väntar nog med att prova det ordentligt tills det blir varmare. Om man ålade sig fram till vattenkanten så såg man en till kromisvalp, men den försvannhela tiden, lekte liksom "titttut". Nu är vi hemma och jag är trött, gissa om jag är trött. Nu villl jag bara sova.

 

Försiiiiiktigt fram och kolla på det blöta    Samla ved     

       

Blöt och lycklig      

Många svansbilder och halva hundar blev det!!!!!      Däckade efter
                                                                                                                                   ett par underbara dagar

 

              

Om ett dagar fyller du 10 veckor. Du växer så du knakar. Vi unnar oss lååååånga sovmornar du och jag, går upp och äter frukost, busar och har det gott i största allmänhet. Vädret är skit, så vi har ännu inte varit ut i skogen, men vi hoppas att det snart kommer lite vårvärme. Häromdagen bäddade du åt dig i tygburen och somnade gott när du väl förvissat dig om att mattes tofflor låg i buren. 

Vi har också provat nya halsbandet, det kliade men du vande dig snabbt. Sele och koppel däremot var ingen höjdare. Hade du kunnat prata så hade du nog sagt något i stil med att "det begränsar din rörelsefrihet". Du älskar verkligen alla, charmar alla som kommer och ska beskåda det efterlängtade underverket Dixi.

 

     

Dina första dagar har vara fulla med äventyr. Du äter, sover, leker, älskar allt och alla och utforskar världen för fullt.Det har visat sig att du älskar bollen, och att det bor en ljuvlig liten kamphund i dig :) Händelserika dagar med spännande möten och mycket bus. Du är programerad med sovmorgon och festblåsa, vet inte om det är ett extra tillval annars, och i så fall återigen, TACK Tuija! Denna lilla varelse värmer hjärtat varje dag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag den 4 maj 2015, kl. 22.00 kom du då äntligen hem. Hemresan gick bra enligt mig. Visst var du ledsen när vi åkte, men efter några km somnade du och sov sedan hela vägen till Hedemora. Jag tro du somnade med tryggheten i nosen. Din "mormor" Tuija hade skickat med en filt, full med go och trygg doft.

Väl hemma i Hedemora kikade du först lite blygt upp bakom filten, men det tog inte lång stund innan du med med små steg och låååång kropp började utforska ditt nya hem. Du åt, vi lekte och sedan kröp du ihop i bädden och somnade. Du sov sedan hela natten, tätt, tätt intill mig.

Får Jag presentera syskonen Kromipaws Judas Priest sex veckor gamla, och där speciellt, Kromipaws Painkiller "DIXI". Den 18 april blev det vi två. Jag visste det inte när jag åkte till er. Trodde något annat. Men väl där, i valphagen gav du mig den där blicken, en kort sekund men den borrade sig rakt in i hjärtat. TACK för den blicken Dixi, den betydde mycket för mig. Du fick mig att känna mig utvald.

Att välja valp är inte lätt, det vet ni alla. Ångesten blir ännu värre när man har förmånen att ur en kull, där ALLA valpar är lika ljuvliga, trygga, sociala och pigga "tvingas" att välja bara en. Ett angenämt läge, men ack så svårt. Och det allra svåraste är nog att välja "bort"

 

 

Det har nu gått snart 6 månader sedan Chili lämnade oss. Livet går vidare och tyvärr så har mannen som förorsakade hennes död inte gett sig till känna. Min fulla övertygelse är dock att någon gång,  någonstans så skippas ändå rättvisa och han får stå för det han gjort. 2014 och första delen av 2015 har varit fyllda av tråkigheter. Det är väl så livet är, av och till är dalarna djupare än annars. 

Här i Hedemora är våren på ingång. Jag ser nu med tillförsikt fram mot att åter få uppleva glädjen över att ha en hund i familjen, och om allt går vägen utökas familjen med ytterliggare en efterlängtad hund till sommaren.  

Vardagen kommer så sakta smygande och det som först kändes overkligt bekräftas nu dagligen, du kommer inte tillbaka. Inget mer tassande i trappen, inga skogutflykter, inga mer mysstunder i soffan, ingen bedjande blick som säger "ska vi göra nåt? Tomt och tyst. Jag frossar i foton som jag fått av vänner, minns våra sista tävlingar, uppvisningen i Husby i början på september, hur roligt vi hade, vår sista skogspromenad med din älskade brorsa, Tellus. I lördags skulle vi ha debuterat i klass två, agility. Vi var redo nu, men det blev aldrig någon debut för oss. Nästa vecka skulle vi prova på viltspår, vi hade så mycket kvar att göra vi två. Jag är dig oändligt tacksam för allt du gett mig. Du har lärt mig massor, gett mig många nya vänner och varit en fantastisk vän och följeslagare. Tack Chili för att du funnit i mitt liv och allt du varit, och gett mig. Jag vet att någon som älskade dig tog emot dig där du nu är. 

Det som inte får hända har hänt, det där telefonsamtalet som man inte vill ha, du är borta. I går, söndag var vi i Sandviken, du tog din 4:e pinne i agility och din sjunde i hopp och jag hade äntligen fattat mod och anmält oss i klass två till nästa tävling. I tredje loppet regnade det och du var nog lite fundersam om jag verkligen menade allvar när jag sa att vi skulle ut igen. Men som alltid, du gjorde det jag bad dig om, även om du gjorde det lite lånsammare än annars. Ett nollat lopp med en femte plats. Sådan var du. Allt man bad dig göra gjorde du. Du ställde alltid upp även om du tydligt, på ditt milda sätt visade när du inte tyckte om det. Som nu, när jag bad dig om ett lopp till, i regn. "OK matte, jag gör det, men jag gör det i min takt, du vet att jag inte gillar att bli blöt" skulle du nog ha sagt. Älskade, älskade Chili. Klockan är tre på natten, jag kan inte sova. Hade det varit i går natt så hade du nu kommit nertassande för att ligga här hos mig, som du alltid gjorde. I går morse kom din älskade Opa och hämtade dig, du var glad när ni gick. Efter ett par timmar var tragedin ett faktum. Ett par sekunders ouppmärksamhet från en bilförare och du var borta. Din älskade Opa undgick bilen med en hårsmån. Opa bar dig i sin famn ända hem. Hur han orkade förstår nog ingen av oss.
Älskade Chili, du gjorde mig glad, varje dag. Våra promenader i skogen, din glädje när jag tog fram klicker, då fick du alltid tokfnatt, när du lekte med bollen, du blev alldeles galen av glädje, när du i full karriaär sprang efter tennisbollen, vi hade det gott tillsammans. Soffan var kall och tom i går, ingen Chili som låg där med mig och ville bli kliad på magen, ingen Chili som med en duns lade sig i sängen senare på kvällen, så liten du var så tog du ändå plats. Du ville alltid ligga nära, tryckt mot min ryggen eller mage, om du inte låg i mitten, emellan husse och mig. Du var för oss en speciell hund, älskad av hela din stora människoflock och vi är många som har svårt att förstå varför detta skulle hända - det som inte får hända.

Vi har varit i Orsa på minisemester. Jösses vad trött jag är. Båda lillmattarna och minimatte, som nu har fyllt 1 år var med. Jag tycker hon börjar bli rätt OK. Jag har kommit på att man kan få lite extra godis om man ligger under hennes stol när hon äter.och det är bra. I går åkte alla tvåbeningar skidor och jag fick springa bredvid. Det var jättekul, 6 km i full fart. Det var lite läskigt ibland när vi blev omkörda av turboskidåkare. Deras skidor tog jättemycket plats så jag fick lära mig att springa nära spåret. Det jobbigaste var nog att hela tiden behöva ha koll på alla andra. Och vet ni, det är första gången som matte skrikit BRAVO när jag drog i kopplet. Jag trodde inte mina öron, men så var det. Flera gånger sa hon att jag var duktig när jag tog i och drog för fulla muggar. Jag fattar ingenting.....

Här är matte och jag i skidspåret

Lillmattarna och jag, trötta o nöjda

Vi har varit på kurs. Min kompis Timmy, hans matte och så min matte naturligtvis. Mattarna skulle lära sig sådant som vi egentligen redan vet....vad vi hundar säger till varandra. Vad tror ni jag säger till Timmy????  Japp, rätt. Jag säger "skärp dej Timmy och eftersom Timmy är en klok hund så lyssnar han på mig.

Jag älskar fjällen, man kan springa hur mycket som helst, leka och det finns massor med sådant som luktar gott. Här var jag och mina kompisar i Transtrand. 

Att springa och hålla rätt på människoflocken på fjället är ingen lek ska ni veta. De är helt oförmögna att hålla ihop så snacka om att man blir trött.