Hur man lurar en matte. Och jo.... jag är en Kromfohrländer

Hör nu upp govänner, för jag antar att även ni har trökiga hussar och mattar som ska vårstöka i trädgården. Jag gillar att vårstöka, men min matte säger att hon sköter grävandet och att jag ska titta på, typ. Haha, alldeles som att jag inte skulle kunna gräva rätt. Jag är världsbäst på att gräva. För att mattar och hussar inte ska komma på en när man gräver, gäller det att välja rätt tillfälle. Tex när de ska göra något där man inte får vara i vägen, typ om de målar eller så. I dag var det en sådan dag.  
1. Välj en plats nära matte, sådär så hon ser dig litegrann, eller hör dig.
2. Ta en pipleksak som du gillar och pip i den så hon tror att du gör just det...ligger och piper, för då blir hon lugn
    och tror att hon har koll på läget....
3. GRÄV, gräv utav bara sjutton mellan pipena. När hon tittar till dig, lägg dig framför hålet, titta på din matte
    med snälla ögon och bit i pipen.
4. När du fått lite storlek på hålet, kan du lägga pipen i hålet. Då kan du både gräva och trycka till pipen med
    jämna mellanrum. HAHA, lätt som en plätt. Lycka till alla smarta kromisar
MIN GROP                         HÄR JOBBAR JAG            PIPEN                        KOMBO, GRÄV O PIP
 
 
Man blir rätt trött av trädgårdsarbete och trots att min matte är lättlurad, så är det helt OK och ta en powernap hos henne
 
Min matte tror inte att jag är en Kromis...Hallo vad skulle jag annars vara. Hon kallar mig alla möjliga saker. Ibland tror hon jag är en piraya, ibland en kamphund. Och idag, det senaste, en sprinter eller duracellkanin som hade gått i spinn. Mattar och hussar,,, jaaa, vad ska man säga??? 
Här är vi, min matte och jag. Matte den lättlurade kallar jag henne.
 

I paradiset, och första natten i husbilen

                                   Ålning/hasning, typ livräddning på tunn is, fram till spegelbilden
 
Jag har varit i paradiset. Jajamänsan, det har jag. Matte kallade det för skogen, men jag kallar det paradiset. Ojojoj, vilket ställe. Massor med med spring- och krypaunderställen, kottar, pinnar, ja hur mycket grejor som helst. Vatten fanns där också, Det var både lite spännande och värt att prova. Kallt och blött var det, så jag väntar nog med att prova det ordentligt tills det blir varmare. Om man ålade sig fram till vattenkanten så såg man en till kromisvalp, men den försvannhela tiden, lekte liksom "titttut". Nu är vi hemma och jag är trött, gissa om jag är trött. Nu villl jag bara sova.
 
Försiiiiiktigt fram och kolla på det blöta    Samla ved     
       
Blöt och lycklig      
Många svansbilder och halva hundar blev det!!!!!      Däckade efter
                                                                                                                                   ett par underbara dagar
 

Vi har det gott

              
Om ett dagar fyller du 10 veckor. Du växer så du knakar. Vi unnar oss lååååånga sovmornar du och jag, går upp och äter frukost, busar och har det gott i största allmänhet. Vädret är skit, så vi har ännu inte varit ut i skogen, men vi hoppas att det snart kommer lite vårvärme. Häromdagen bäddade du åt dig i tygburen och somnade gott när du väl förvissat dig om att mattes tofflor låg i buren. 
Vi har också provat nya halsbandet, det kliade men du vande dig snabbt. Sele och koppel däremot var ingen höjdare. Hade du kunnat prata så hade du nog sagt något i stil med att "det begränsar din rörelsefrihet". Du älskar verkligen alla, charmar alla som kommer och ska beskåda det efterlängtade underverket Dixi.
 

 

Första vecka som Dalkulla

     
Dina första dagar har vara fulla med äventyr. Du äter, sover, leker, älskar allt och alla och utforskar världen för fullt.Det har visat sig att du älskar bollen, och att det bor en ljuvlig liten kamphund i dig :) Händelserika dagar med spännande möten och mycket bus. Du är programerad med sovmorgon och festblåsa, vet inte om det är ett extra tillval annars, och i så fall återigen, TACK Tuija! Denna lilla varelse värmer hjärtat varje dag
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu är du här, oj vad jag har längtat.

Måndag den 4 maj 2015, kl. 22.00 kom du då äntligen hem. Hemresan gick bra enligt mig. Visst var du ledsen när vi åkte, men efter några km somnade du och sov sedan hela vägen till Hedemora. Jag tro du somnade med tryggheten i nosen. Din "mormor" Tuija hade skickat med en filt, full med go och trygg doft.
Puss matte, nu är jag redo!
Väl hemma i Hedemora kikade du först lite blygt upp bakom filten, men det tog inte lång stund innan du med med små steg och låååång kropp började utforska ditt nya hem. Du åt, vi lekte och sedan kröp du ihop i bädden och somnade. Du sov sedan hela natten, tätt, tätt intill mig.

Ångest och beslut, men nu har vi fixat det. En riktig PAINKILLER

Får Jag presentera syskonen Kromipaws Judas Priest sex veckor gamla, och där speciellt, Kromipaws Painkiller "DIXI". Den 18 april blev det vi två. Jag visste det inte när jag åkte till er. Trodde något annat. Men väl där, i valphagen gav du mig den där blicken, en kort sekund men den borrade sig rakt in i hjärtat. TACK för den blicken Dixi, den betydde mycket för mig. Du fick mig att känna mig utvald.
Att välja valp är inte lätt, det vet ni alla. Ångesten blir ännu värre när man har förmånen att ur en kull, där ALLA valpar är lika ljuvliga, trygga, sociala och pigga "tvingas" att välja bara en. Ett angenämt läge, men ack så svårt. Och det allra svåraste är nog att välja "bort"
 

En handfull lycka, ett nytt kapitel

Jag är med valp, ja, jag är verkligen med valp. Inte nästan, inte kanske, inte snart, utan jag är med valp,  NU. En handfull lycka fick jag känna av i helgen. Åtta små valpar, inte större än att de ryms i en hand, fick jag hålla och snusa på. Det var en stund av lycka. Livet går vidare och till våren kommer vår lilla Kromistjej att förgylla livet i den Kristofferssonska familjen. Ett ödmjukt tack till er alla som varit med mig på min resa. Min Blogg och tiden har stått still ett tag, men nu känns tiden mogen att åter ta upp bloggen och fortsätta resan.  Min resa tar inte vid där den slutade utan den byter spår, men riktningen är frammåt.
  
 

Livet går vidare och vi vänder blad

Det har nu gått snart 6 månader sedan Chili lämnade oss. Livet går vidare och tyvärr så har mannen som förorsakade hennes död inte gett sig till känna. Min fulla övertygelse är dock att någon gång,  någonstans så skippas ändå rättvisa och han får stå för det han gjort. 2014 och första delen av 2015 har varit fyllda av tråkigheter. Det är väl så livet är, av och till är dalarna djupare än annars. 
Här i Hedemora är våren på ingång. Jag ser nu med tillförsikt fram mot att åter få uppleva glädjen över att ha en hund i familjen, och om allt går vägen utökas familjen med ytterliggare en efterlängtad hund till sommaren.  

Tomt och kallt men många varma minnen.

Vardagen kommer så sakta smygande och det som först kändes overkligt bekräftas nu dagligen, du kommer inte tillbaka. Inget mer tassande i trappen, inga skogutflykter, inga mer mysstunder i soffan, ingen bedjande blick som säger "ska vi göra nåt? Tomt och tyst. Jag frossar i foton som jag fått av vänner, minns våra sista tävlingar, uppvisningen i Husby i början på september, hur roligt vi hade, vår sista skogspromenad med din älskade brorsa, Tellus. I lördags skulle vi ha debuterat i klass två, agility. Vi var redo nu, men det blev aldrig någon debut för oss. Nästa vecka skulle vi prova på viltspår, vi hade så mycket kvar att göra vi två. Jag är dig oändligt tacksam för allt du gett mig. Du har lärt mig massor, gett mig många nya vänner och varit en fantastisk vän och följeslagare. Tack Chili för att du funnit i mitt liv och allt du varit, och gett mig. Jag vet att någon som älskade dig tog emot dig där du nu är. 
 
        
Full fart på Agilityuppvisningen i början av september, du gav järnet.
 
 
Lite Rally,
Nosarbete med finfin markering. Vi har inte tränat på hela sommaren, men återigen fixade du det.
 
Vår sista tävling och vår sista dag tillsammans. Blöta, trötta, frusna men sååå duktiga och tappra i blötan vi var, du och jag.
 
 
   
 
     

Vår resa tog plötsligt slut

          
 
 
Det som inte får hända har hänt, det där telefonsamtalet som man inte vill ha, du är borta. I går, söndag var vi i Sandviken, du tog din 4:e pinne i agility och din sjunde i hopp och jag hade äntligen fattat mod och anmält oss i klass två till nästa tävling. I tredje loppet regnade det och du var nog lite fundersam om jag verkligen menade allvar när jag sa att vi skulle ut igen. Men som alltid, du gjorde det jag bad dig om, även om du gjorde det lite lånsammare än annars. Ett nollat lopp med en femte plats. Sådan var du. Allt man bad dig göra gjorde du. Du ställde alltid upp även om du tydligt, på ditt milda sätt visade när du inte tyckte om det. Som nu, när jag bad dig om ett lopp till, i regn. "OK matte, jag gör det, men jag gör det i min takt, du vet att jag inte gillar att bli blöt" skulle du nog ha sagt. Älskade, älskade Chili. Klockan är tre på natten, jag kan inte sova. Hade det varit i går natt så hade du nu kommit nertassande för att ligga här hos mig, som du alltid gjorde. I går morse kom din älskade Opa och hämtade dig, du var glad när ni gick. Efter ett par timmar var tragedin ett faktum. Ett par sekunders ouppmärksamhet från en bilförare och du var borta. Din älskade Opa undgick bilen med en hårsmån. Opa bar dig i sin famn ända hem. Hur han orkade förstår nog ingen av oss.
Älskade Chili, du gjorde mig glad, varje dag. Våra promenader i skogen, din glädje när jag tog fram klicker, då fick du alltid tokfnatt, när du lekte med bollen, du blev alldeles galen av glädje, när du i full karriaär sprang efter tennisbollen, vi hade det gott tillsammans. Soffan var kall och tom i går, ingen Chili som låg där med mig och ville bli kliad på magen, ingen Chili som med en duns lade sig i sängen senare på kvällen, så liten du var så tog du ändå plats. Du ville alltid ligga nära, tryckt mot min ryggen eller mage, om du inte låg i mitten, emellan husse och mig. Du var för oss en speciell hund, älskad av hela din stora människoflock och vi är många som har svårt att förstå varför detta skulle hända - det som inte får hända.

Skidsemester

Vi har varit i Orsa på minisemester. Jösses vad trött jag är. Båda lillmattarna och minimatte, som nu har fyllt 1 år var med. Jag tycker hon börjar bli rätt OK. Jag har kommit på att man kan få lite extra godis om man ligger under hennes stol när hon äter.och det är bra. I går åkte alla tvåbeningar skidor och jag fick springa bredvid. Det var jättekul, 6 km i full fart. Det var lite läskigt ibland när vi blev omkörda av turboskidåkare. Deras skidor tog jättemycket plats så jag fick lära mig att springa nära spåret. Det jobbigaste var nog att hela tiden behöva ha koll på alla andra. Och vet ni, det är första gången som matte skrikit BRAVO när jag drog i kopplet. Jag trodde inte mina öron, men så var det. Flera gånger sa hon att jag var duktig när jag tog i och drog för fulla muggar. Jag fattar ingenting.....
Här är matte och jag i skidspåret
Lillmattarna och jag, trötta o nöjda

Länge sedan sist men nu är det Jul igen.....

        Då var det dags igen då! 
Matte fick åter igen det där konstiga i blicken och sa: "DAGS FÖR JULFOTO", pust. Ni som har hängt med på bloggen vet ju att denna vansinnesmaskeraden är årligen återkommande trots mina tydliga protester. Ni ska veta att jag var dyrköpt och svårflirtad i år. Det gick åt nästan en hel påse med dyraste godiset och ett "lyxtuggben" lindat med smask. Jaja, nu fick hon som hon ville den där matte trots att jag gav henne onda ögat...., det hjälpte inte. Jag är envis men jag tror tammesjutton att hon numera är ett strå vassare. Eller också är det godiset...
           
 
     GOD JUL OCH ETT GOTT ÅR 2013 ÖNSKAR ER ALLA, Doris, Chili och Husse


Tuff helg..

Vi har varit på kurs. Min kompis Timmy, hans matte och så min matte naturligtvis. Mattarna skulle lära sig sådant som vi egentligen redan vet....vad vi hundar säger till varandra. Vad tror ni jag säger till Timmy????  Japp, rätt. Jag säger "skärp dej Timmy och eftersom Timmy är en klok hund så lyssnar han på mig.
Så här bra kompisar är vi nu - bästa Timmy och jag. 
Min matte gillar att fika ska ni veta och eftersom Timmy bor på landet så passade det naturligtvis med lite social träning när vi ändå var i Uppsala.  Och som jag sa så gillar matte att fika - så finfika i Uppsala blev det

Fjällenhelg igen

Jag älskar fjällen, man kan springa hur mycket som helst, leka och det finns massor med sådant som luktar gott. Här var jag och mina kompisar i Transtrand. 
Här fick våra mattar för sig att vi skulle ta ett gruppfoto - gissa om de fick jobba innan vi gav oss och satt still allla på samma gång..

Fjällenhelg

Vi har varit till fjällen, husse, matte och jag. Matte skulle plocka hjortron och jag skulle jaga Lämmel precis som förra året - trodde jag i alla fall. I år fanns det inte en enda liten Lämmel, snacka om att jag kände mig lurad på jakten men jag hade kul i alla fall. Här sitter jag snällt och väntar på min korv. Normalt gillar inte jag korv men som ni alla vet så smakar ju allt mycket godare när man är ute på picknick.
Att springa och hålla rätt på människoflocken på fjället är ingen lek ska ni veta. De är helt oförmögna att hålla ihop så snacka om att man blir trött.

Premiär

Jaha, då har vi nu (matte och jag) premiärtävlat på en officiell agilitytävling. Vi var i Köping förra helgen och vi var så duktiga, både matte och jag. Matte var stolt och glad över att hon kom ihåg banan och inte trasslade in sig i något hinder (för ni ska veta att hjärnsläpp, snubbla på mig och krocka hinder det är matte bra på). Och jag var stolt över att jag gjorde två godkända lopp. En 9:e plats på hopp och en 7:e plats och rosett i agility med 1 rivning. I första loppet fick jag tidsfel för jag var bara tvungen att och nosa av första hindret. Det var någon som som hade ramlat på det och det var minsann inte bara jag som tyckte att det luktade spännande - ni skulle sett min grabbkompis Rolle.....Matte sa att jag måste lära mig hantera sådana saker, fattar inte nå vad hon menar med det....

Ny kompis

Det här är Casper. Jag har träffat honom när han var ett litet skräp o inte vet jag om han var så himla kul då. Nu har han vuxit till sig och med lite fostran av MIG så kommer han att bli en kul kille, snygg är han ju redan. Han var o hälsa på och vi drog några terrierrace innan jag fick börja tala om honom att inte gå för nära matte o sådant. Sedan att jag la beslag på hans matte, det ska han inte bry sig om tycker jag.....Och förresten, I DAG (torsdag) HAR MATTE ÄNTLIGEN HITTAT KYCKLINFILÉN FRÅN LÖRDAGENS GRILLPARTY.....eller egentligen var det väl jag som hittade den - man behövde inte ha speciellt bra näsa för att hitta den kan jag upplysa om.

Stugmys o skepp ohoj

Snacka om att jag var trött efter helgens bravader. Vi var ute i stugan och jag hade första tjing på solsängen. Hur det än är - hundudtställning utan hund går inte, alltså är det ju jag som gjort jobbet och hade mest rätt att vila. Husse o matte fick turas om i den andra solsängen
Maatte har fått för sig att det är mysigt att ta "en liten tur med båten" som hon säger. Jag är skeptisk. Kan inte tycka att det är så mysigt om ni frågar mig. Himla ostadigt är det, gungar gör det och halkigt är det att gå i båten. Det är väl rätt OK om jag får sitta i mattes knä och sätta nosen i vädret och lukta på allt som luktar ute på sjön men mysigt....det vette sjutton.

Kromisträff

Jaha, då har årets Kromisträff gått av stapeln.. Matte strulade naturligtvis till det som vanligt så vi kom inte iväg förrän på lördag eftermiddag så jag fick inte försvara min titel i agilityskojtävlingen. Nåja, matte packade in mig och en massa saker ibilen och sedan bar det med buller och bång iväg till Vårgårda - 80 mil t.o.r vilket jag klarade med bravur enligt matte. På kvällen grillades det. Matte grillade kyckling och sparade 1 filé som jag skulle få på söndagen. Hon la den i en burk på något bra ställe, den biten har hon inte hittat än....... Gissa om det var många Kromisar där, träffade flera stycken. På söndan var det utställning. Här uppe ser ni min Pophamshusse och om ni tittar riktigt noga så ser ni benen på min brorsa Ture som jag nog tyckte behövde fostras lite så jag försökte minsann sätta honom lite på plats.
Här är han, hela Ture. Visst är han stilig
Och så har vi syrran. Vilda. Vi kanske inte är världens bästa kompisar och det kanske beror på att vi är så lika. Hon gillar inte heller korv, är morgontrött och gillar Lidl:s godispinnar. Matte säger att Vilda och jag är lika som två blåbär. Men hallo matte...vi är ju systrar.
Den här killen var rätt kul, det är Vildas plastbrorsa Spex.

Äntligen sol

Matte och jag har varit och tränat agility.
Jag gillar klätterhindren. Man kommer så högt upp och matte får inte tag på mig...
Vi har varit till stugan i dag också, matte tyckte jag skulle bada men det tyckte inte jag. Jag låg hellre i solen och solade

Tidigare inlägg
RSS 2.0