Jag är med valp, ja, jag är verkligen med valp. Inte nästan, inte kanske, inte snart, utan jag är med valp,  NU. En handfull lycka fick jag känna av i helgen. Åtta små valpar, inte större än att de ryms i en hand, fick jag hålla och snusa på. Det var en stund av lycka. Livet går vidare och till våren kommer vår lilla Kromistjej att förgylla livet i den Kristofferssonska familjen. Ett ödmjukt tack till er alla som varit med mig på min resa. Min Blogg och tiden har stått still ett tag, men nu känns tiden mogen att åter ta upp bloggen och fortsätta resan.  Min resa tar inte vid där den slutade utan den byter spår, men riktningen är frammåt.