Äntligen är jag pigg o frisk igen och det är vi glada för både matte och jag. Så fort doktorn hade opererat mig, redan dagen efter så ville jag leka med min kompis Bullen. I höst har jag fått flera nya kompisar, det är kul. De är jättestora allihopa så ibland måste jag ta i på skarpen så att de hör och ser att jag finns. En anna rolig sak är att Matte har tagit med mig på personsök. Haha - matte trodde inte att jag skulle gå fram till folk jag inte känner men tji fick hon. Skulle jag tveka på att springa fram till levande godismaskiner i skogen - ALDRIG.
Världens bästa brorsa Tellus och jag
Mina personsökkompisar, en Flat, en St.Bernhard, en Golden, en Mastiff och lilla jag.

Jaha, det´vá det. Fort gick det o jobbigt var det. Jag måste börja med att gratta alla Pophammare. Vi har varit så duktiga. Vi har nämligen varit på Kromisträff/rasspecial. Jösses vad Kromisar vi var, hela Säter var nerlusat med Kromisar. Ja det är nog på tiden att de lär sig vad en riktig hund är. På lördagen hade vi agilitytävligar. Jag var med. Gick jättebra för mig om jag får säga det själv men matte klantade sig inte bara en gång utan två så vi blev diskade båda gångerna. Jaja, bättre lycka nästa gång. Tur att Vilda var med och satte Pophams på agilitykartan. När det sedan var dags för "skojagility" gick det bättre. Nu spelade det ingen roll hur mycket matte eller klantade sig - tog jag bara ett hinder så fick man ju poäng. Kul grej tycker jag, hur som helst - JAG VANN
På söndagen var det dags för utställning. Jag o syrran Vilda sopade banan med brudarna. Vi knep både 1:a och 2:a plats bland alla tikar. Vi är bara så söta tyckte dommaren. Syrran och jag är ju inte världens bästa kompisar men när det gäller tävlingar så lär ju familjen hålla ihop.

Så här bra gick det för mig i alla fall BIM och två påsar hundmat.

Och så här trött var jag när jag kom hem...

Nu har jag tävlat i rally igen. Den här gången var det en riktig tävling. Matte sa att nu var det bäst att jag visade mig från min allra bästa sida. Och det tyckte jag faktiskt att jag gjorde. Det började med att att matte skulle busvissla på alla andra mattar o hussar för att gå banvandring. Nu är det så att matte lärt mig att när hon visslar så ska jag komma omedelbart bums -och det gjorde jag, fort som bara den för hon hade LÄMNAT mig aldeles ensam vid bilen.  Jag gillar verkligen inte när hon går ifrån mig. Då protesterar jag högljutt så när hon visslade tog jag det på allvar och for iväg med en sådan fart så att kopplet gick av. Gissa om folket var imponerade. Jaja, nu var kopplet av så matte fick ta "skogskopplet" Ett sådant där självlysande som vi har som reservkoppel. När det var dags för oss att tävla tänkte jag "undrar om jag ska hjälpa matte att hålla i kopplet", och det gjorde jag. Jag tog bestämt kopplet i munnen och släppte det bara två gånger under hela banan eftersom jag var tvungen att lukta på ett par ställen. Efter tävlingen sa matte att nu var det minsann dags att vi börjar på rallykurs - inte vet jag om det är nödvändigt för alla människor runtomkring såg då så glada och jag fick ju till och med applåder så inte vet jag om jag behöver gå kurs. 53 poäng skrapade jag ihop.....