Vardagen kommer så sakta smygande och det som först kändes overkligt bekräftas nu dagligen, du kommer inte tillbaka. Inget mer tassande i trappen, inga skogutflykter, inga mer mysstunder i soffan, ingen bedjande blick som säger "ska vi göra nåt? Tomt och tyst. Jag frossar i foton som jag fått av vänner, minns våra sista tävlingar, uppvisningen i Husby i början på september, hur roligt vi hade, vår sista skogspromenad med din älskade brorsa, Tellus. I lördags skulle vi ha debuterat i klass två, agility. Vi var redo nu, men det blev aldrig någon debut för oss. Nästa vecka skulle vi prova på viltspår, vi hade så mycket kvar att göra vi två. Jag är dig oändligt tacksam för allt du gett mig. Du har lärt mig massor, gett mig många nya vänner och varit en fantastisk vän och följeslagare. Tack Chili för att du funnit i mitt liv och allt du varit, och gett mig. Jag vet att någon som älskade dig tog emot dig där du nu är.